gosch... du är fin

ett sånt där litet mysigt leende på läpparna.
helgen var vad som behövdes.
en nattlig promenix under stjärnorna - åh =)

jag tror att jag ska ge upp det här med att sticka en julkapp.
först skulle de bli en mössa, så blidde de fel å jag har säkert gjort om de fyra gånger.
och nu ska de bli vantar.. men de funkar ju än sämre :P

(varje gång blir jag lika jävligt förbannad. det är en av de dåliga sakerna med skolan.. att de har en förmåga att ändra på lektionerna, helt okej kanske om du bor där, men annars.
såhär äre.. i skolan har vi alltid schemat för veckan uppsatt på anslagstavlan. intill sitter nästkommande vecka schema.. så du ska man kunna kolla på de och förhoppningsvis kunna planera sin kommande vecka. men icke. för nu går de och ändrar om och grejar, bara för att de ska passa dem :@ det är ingen ovanlig företelse...
och så diskuterade ja de med mam, ja då hör ja från köket- skolan får före.. Far ska vist alltid ha rätt. men sätt dig själv och pendla 2-3 timmar för att ha två timmar lektion.
bitter är jag inte, snarare redigt arg. eller kan nog börja kalla de skoltrött, jag längtar till lovet.)


9:e december, Kebabmannens hemlighet (del 9)

Natten hade faktiskt vart stjärnklar och kylig, men morgonen bjöd ännu en gång på gråväder. Men alla moln är verkligen inte vita eller för den delen bara gråa.. så många nyanser... men idag hade nog allt en och samma gråavita ton.
Näsan rann som ett stilla vattenfall, ögonen kliade som de klimedelet han gjort som yngre av innehållet i nypon, av de små håriga fröna. kunderna var varma och blossande röda, precis som de vackraste och rödaste roserna. men till skillnda från de kände han sig inte alls vacker eller för den delen pigg.
Med snytpapper nära till hands och tevekontrollen i handen som vilade tryckt på vardagsrumsbordet och han själv i en bekväm ställning i soffan fördrev han sin dag utan större saligheter.