Söndagskvällsförvriden. Är det bra?
Trots att jag vaknad upp i morse och kände den där känslan av julafton som jag inte haft på många år. Bara för att hela min värld var fylld med snö. Konstigt? Hela världen fylld med rastlöshet.
Jag mötte en joggare när jag bröt rastlösheten och tog en promenad för att rasta kameran. Han stanna upp, innan han passera mig och började diskutera. Vi prata om vädret (hur svenskt är inte det?).
Han sa att det gällde att passa på, för det var faktiskt ruskigt fint ute. Men snart ligger det en halvmeter snö här. Han undra hur jag brukar klara av vintern. Jag skrattade och sa att jag är nyinflyttad, jag är spänd själv på att se hur det går. Han fortsatte att berätta om januari/februari när solen kommer tillbaka, när solen skiner och man vet att utanför är det -30.
Han sprang vidare efter att ha diskuterart Linköping och bönder. Jag ser fram emot vintern, sex månader vinter, minst. 
Jag gick hem och avnjöt en god, nykokt och varm grönsakssoppa tillsammans med klättertidningen. 
1 kommentar:
Det låter tokmysigt.
Skicka en kommentar