if you got the time.

Det finns så mycket här uppe som jag skulle vilja berätta om. Inget om att jag fram till ganska just nu lekt med modellera och skapat små figurer som egentligen inte är så söta utan mer ser lite ut som snoppar.

Nae, inget sådant utan mer om att mörkret inte längre är så mörkt.
Att stjärnhimlen här uppe kan visa sig som den starkaste och klaraste jag någonsin sätt.
Om norrskenet.
Att ibland sitter vi om kvällarna och spelar gitarr i allrummet, att vi har ett program vi följer varje vardag.
Att jag har bastat så pass mycket att huden börjat torka ut (eller så är det bara den låga luftfuktigheten här uppe)
Jag vill så gärna berätta om den där gången när jag min känga brann eller när vi hälsade på renarna.
Eller natten under granen.
Att min kost har börjat bestå mer av bönor och grönsaker än nöt&griskött är jag mer förundrad över än någonting att berätta om.
Att jag inte har köpt bröd på flera veckor utan bakar allt själv.
Berätta om hur mysigt det blev med dubbelsäng i rummet och om hur bra jag har det här på Skytte.
Hur nära dom är, de där som får mig att må sådär lite extra bra.
Om fjällen som känns så nära att man bara vill sträcka sig ut och snudda vid dem
Att jag fick en fisk, när vi pimplade.
Men att berätta om snön som faller, som har fallit sen i slutet av september behövs inte, för det snöar i resten av landet också.
Men jag vill säga att livet här har börjat rota sig och förväntar sig att stanna över sommaren.
Att det var mer än en vecka sen jag var i klätterhallen och jag saknar det, att simma dövar inte längtan efter känslan av klättring. Men simma gör jag ändå, flera gånger i veckan, långt.
Att turisterna går omkring dubbelt så påpälsade som vi.
Att min granne idag undra om jag skulle ut och hugga ved, pga min outfit.
Hur skönt det är att gå i lågskor till konsum i snövirvlet och lyssna på hög musik.
Om den där gången vi var på äventyr.
Eller fotopromenaderna.

Jag skulle vilja berätta om alla fantastiska människor jag mött, som jag mer eller mindre känner nu. Men det skulle inte hjälpa, man behöver möta dem här och nu.

Och jag vill så hemskt gärna berätta om hur mycket jag skulle uppskatta om någon kom upp på besök.


Men jag har inte riktigt tid....
(och har aldrig tidigare klämt in så många "jag" i ett inlägg. Det känns konstigt)